Onsala – Medelhavet

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fler bilder finns på www.flickr.com

Efter en stressig vår var det äntligen dags att släppa förtöjningen i land! Vi började med att ta oss hela vägen till Varberg där vi givetvis blev inblåsta flera dagar. Eftersom masten var surrad på däck inför kommande kanalfärd så kunde vi inte gå i hög sjö eller mycket vind. Men det gjorde inget; vi hade trevligt tillsammans med familjen Hylander. Till sist vågade vi oss i alla fall ut på havet och för motor tog vi oss till Lübeck. Därifrån började en sex veckor lång kanaltur genom Europa.

Många slussar var det! Och mycket att hålla rätt på i slussandets värld. Allt från enorma pråmar, andra nöjesbåtar i alla möjliga skepnader, till starka strömmar. Slussarna ner till Medelhavet kan se väldigt olika ut, från de tyska gigantiska till de franska små, pittoreska och inte alltid särskilt pålitliga.

Vi träffade tyska båten Amorevida och seglade vi tillsammans med dem, turistade en del, solade och badade då det var väder för det. Men mest var det långa timmar bakom ratten. Från morgon till kväll körde vi på för att nå Medelhavet i beräknad tid. För barnen (för oss också) blev det stundtals ganska enformigt. När kvällen kom förtöjde vi längs kanalerna.  Oftast var det väldigt idylliskt, vackert och tomt! Det förvånade oss många gånger att det kunde vara så glest mellan bebyggelse i centrala Europa,  mil efter mil utan att vi såg vare sig människor eller hus. Färden gick förstås också igenom  byar och städer och ibland större industriområden på vår långa tur.  Vi traskade runt i Lübeck, Köln och Avignon och vi besökte fantastiska slott längs vackra Mosel.  Givetvis var det också en hel del strapatser,  allt från grundstötning till att  Joakim kom rejält vilse, sist men inte minst en trasig sluss som höll på att bli ett snöpligt slut på hela resan. På vår färd tog vi oss upp 360m och ner igen via ett oändligt antal slussar.

Så här efteråt är våra tankar om kanalfärd att det är hårt arbete med alla slussar. Det är vackert,  vilsamt och det finns mycket att se och göra längs vägen.  Vi kan absolut rekommendera kanalfärd som omväxling till havssegling men man ska ha gott om tid!

Sista stopp på kanalfärden var Port de Napoleon. Vattnet var åter salt men ganska kallt! Där skulle masten på och Nausikaa bli segelbåt igen. Sagt och gjort, masten som varit förvaringsplats för diverse prylar tömdes och sattes sedan på plats med hamnens mastkran. Sedan skulle furlexen på men en del saknades. Var var den!?! Ett febrilt letande utbröt och till sist började Magnus fundera på om den möjligen kunde ligga kvar i masten. Jodå där var den! Ner med masten igen alltså och efter många timmars både tålmodigt och ilsket arbete lyckades Magnus och Joakim få ut den saknade delen och så upp med masten igen. Inte alla som mastar på två gånger inom en och samma  vecka!

Vi tillbringade några dagar i hamnen tillsammans med våra seglarvänner innan det var dags att segla åt olika håll. Med tyska Amorevida blev det ett ledsamt farväl förvissade om att vi inte skulle ses igen eftersom vi skulle in i Medelhavet och de skulle över Atlanten. Det skulle visa sig att våra vägar skulle korsas igen!

Men nu väntade Medelhavet och ett besök hos Inger och Christer på båten Flicwa i Cavallaire (St Tropez).  

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s